Om jag mailar eller sms:ar någon i jobbsyfte så förväntar jag mig (jag är en naiv norrlänning) någon form av återkoppling. Hallå, har mailet gått fram? Har du läst det? Finns du? Tänker du beakta mina önskemål? Är du på konfa resten av veckan? Har du fått en stroke och inte hunnit ställa in autosvar på mailen?
Vad händer? Eller rättare sagt – varför händer inget?
Nu talar vi om vuxna människor.
Fan, t.o.m sonen svarar mig och han är 9 år.
Det retar verkligen mig också.
ps:
Jag brukar skriva och fråga om det gått fram, då skäms de och ber om ursäkt, den gången
WoW: Hahaha, som när exet messade och frågade (när vi var ”tillsammans”) om det var fel på min telefon eftersom jag inte svarade på hans mess? Det var ju bara det att han ett par dagar tidigare sa att jag aldrig skulle höra av mig mer…
Jag skämdes inte alls.
Det är en av alla härskartekniker. Förminska någon annan genom negligering. Sådant beteende är inte acceptabelt varken i en relation eller yrkesmässigt. Hur bemöter man sånt då? Jo, genom att fråga rakt ut varför de använder härskarteknik, vad de försöker uppnå med det, förutom att såra andra människor.
Du är nr 2 som bloggar om detta, så det verkar vara ett större problem. Jag ska erkänna att jag inte själv alltid återkopplar då jag inte alltid vet när ”ärendet” är avslutat. Ibland vet man inte om avsändaren förväntar sig något svar.
bruse: Det sårar mig inte. Det irriterar mig arbetsmässigt. krävs att jag tar det personligt för att det ska såra.
cathrin: när man skriver frågetecken så brukar det ju betyda att man vill ha svar.
Ja, ett frågetecken rätar ut allt bryderi. Men inte varför du inget svar får.
det är fortfarande ett frågetecken!
Jag brukar skriva i mina mail, ”att vänligen återkoppla till mig med information om hur du vill göra” alternativt ”återkoppla till mig om du vill avsluta ärendet.” Jag sätter mottagarbevis, så jag noterar då de öppnat mitt mail. Måna har lärt sig svara, eller så lägger de ett nytt ärende, och så sitter man där och väntar på svar. Gah!!
Vad är det som är så svårt??
Efter någon vecka så kan jag gå in på deras underlag och notera att jag avslutar då jag inget hört.
Tjata på vuxna människor har jag lagt ner.
Min arbetstid behövs till annat.
Corleonia: Jag orkar inte heller tjata på vuxna människor, det blir så himla tröttsamt.
Jag håller med dig helt och hållet och det är så mina kollegor på jobbet gör också… Lika illa är det när jag skickar iväg mötesförfrågningar… då kan de acceptera dem utan att skicka svar! Hur fasen har de då tänkt att jag ska veta om de kommer eller inte?!
Det är bara nonchalant och drygt att inte svara… å det följer inte något gott med det alls!
När jag skickar ut förfrågan och folk klickar på acceptera så får jag meddelande om detta.
Pingback: Jag är inte ensam… « Mies liv
Så gör jag på mailen men inte i kalendern… måste titta efter hur jag fixar det!